Och gårdagen var...eh...ja...hektisk får man väl kalla det.
För trots att vi inte får några gäster ska det storstädas
Och självklart ska allt pynt fram (förutom granen i år vilket suger - jo jag vet att kattfan är vild men...en liiiiten stund kan väl granen va där :'( ) och självklart ska ALLA hjälpa till.
Ok, pappa lyckas smita undan varje år eftersom att han gör maten, lucky bastard...
Det är inte så att jag har något emot att pynta, det är kul.
Men min älskade mor är så otroligt manisk.
"NEEEJ, den tomten får inte stå där, den stod DÄR *peka frenetiskt* förra året"
"Men nej, ni kan ju inte lämna den stackaren ensam!" *tycker seriöst synd om en porslinstomte*
Varför hon ska ha hjälp med att sätta upp allt förstår jag inte...
OCh ssen det här med kläderna...visst, vi ska till mormor och morfar som vi träffar flera gånger om året.
Min syster har klätt upp sig, men nej nej nej hon kommer ju skämma ut sig
Jag funderade igår...tänkte på en av mina vita klänningar, visserligen ska jag ha den till studenten men mormor och morfar kommer inte minnas att det är samma.
Men åh nej, klänningen är vit med BLOMMOR på, alltså går det inte att ha på julafton.
Åh herregud, har jag och min syster inget vett alls?
Julstress, och min mamma är ett av dess många offer
Allt ska köpas, allt ska bli bra.
Mat ska handlas hem, trots att vi inte ens äter vårt julbord hemma.
Alla SKA vara lyckliga och glada.
Det känns som om man för länge sen har glömt den sanna meningen med julen.
Visst...jag är inget helgon.
Jag VILL HA julklappar
Jag VILL HA revbensspjäll på julbordet
Och jag vill fortfarande ha vår gran framme...JAG VILL
Är man uppvuxen med det så är man...
Människan gjorde fel för så många hundra år sedan att det idag inte ser allt för ljust ut vad gäller vända på vårt sätt att leva och att tänka.
Och julen föresten, julen - barnens och de utstöttas högtid
Alla ska skänka pengar (25 kronor åt de fattiga och 2 tusen vardera åt de egna barnen)
Vore det inte bättre, för att citera far min, om vi tänkte på de utstötta varje dag?
Om vi sa till vår familj och vänner att vi älskar dem?
Om vi träffade eller åtminstone ringde till släkten?
Då skulle vi slippa försöka köpa oss fria från vårt dåliga samvete.
Men fortfarande, jag är inget helgon.
Jag blev helt förfärad när min kompis inte skulle köpa julklappar, inga julklappar alls i den familjen i år.
Men om vi skulle följa deras exempel?
Eller åtminstone bara köpa en liten symbolisk sak?
Ja...idén är vacker men jag är nog inte den enda som skulle bli ledsen över en sketen symbolisk klapp.
Så, låt oss nu alla äta fet mat, kolla på kalle anka och öppna våra ytliga julklappar - och för guds skull, tänk liiite på de fattiga och utstötta.
God Jävla Jul!
1